Saturnus är aldrig så iögonenfallande ljusstark som Mars eller Jupiter, men den syns alltid som en av himlens ljusaste stjärnor även mellan oppositionerna. Eftersom ringen bidrar betydligt till den totala ljusstyrkan ändras denna också med ringgeometrin. När jorden passerar ringplanet (senast 1995 och 2009) är ringen nästan osynlig, och då lyser Saturnus lite svagare än normalt.

Saturnus sideriska omloppstid är 29,42 år, och oppositionerna förskjuts bara 13 dygn framåt varje år. Jordens läge i sin  förhållandevis lilla bana spelar inte så stor roll, utan man kan lätt följa Saturnus i dess 30-åriga varv runt himlen. Det har jag i stort sett gjort sedan 1965, och från 1970-talet finns det gott om diabilder. Här syns den t.ex. på nyårsafton 1970/71  i trakten av Aldebaran och Plejaderna

och här den 14 november 1973 mitt emellan det karakteristiska paret my och eta i Tvillingarna, nästan på sin nordligaste punkt på ekliptikan.

Drygt ett Saturnusvarv senare, den 30 mars 2004, syntes  Saturnus åter vid my och eta Gem, men från många av åren därimellan finns det inga bilder alls.

Sedan jag skaffade en bra digitalkamera 2007 har det blivit fler och bättre bilder, och planen är nu att visa en bild från varje opposition sedan dess. Här ser vi alltså först Saturnus till höger om Regulus, den 5 maj 2007. Oppositionen var redan den 10 februari, men Saturnus lyser fortfarande starkt. Lejonet är på väg ner i sydost på en bild tagen inne i Värnamo (och därför med ganska kort exponeringstid)

Nästa opposition var den 24 februari 2008, och här ser vi planeten igen överglänsa Regulus på en bild från 3/3.

Även 2009 skedde oppositionen (8/3) i Lejonet, och bilden är från 29/3

Till nästa opposition, 22/3 2010, har planeten kommit in i Jungfrun, vilket syns tydligt på denna vidvinkelbild från 10/5.

Oppositionen 4/4 2011 har planeten mitt i Jungfrun nära stjärnan Porrima (gamma Virginis), bilden från 8/5.

Oppositionen 15/4 2012 skedde nära Spica, och bilden här är från den 14/4.Det börjar nu bli viktigt att hitta fri horisont söderut, eftersom Saturnus sjunker för varje år

Här ser man i alla fall planeten på väg in i Vågen (Libra) den 1/5 2013, 3 dagar efter oppositionen, fortfarande med Spica och Jungfrun till höger.

Den 19/4 2014 är Saturnus fortfarande i Vågen, opposition 10/5.

2015 har Saturnus kommit fram till Skorpionen, och syns här på en bild från 15/5, en vecka innan oppositionen 23/5.

Eftersom Saturnus rör sig så sakta råkar man under varje 30-årsvarv ut för en flerårig period med Saturnus obekvämt långt söderut i ekliptikan. Mellan 2016 och 2020 har Saturnus en deklination vid oppositionen mindre än -20 grader, vilket innebär att den från Stockholm under hela denna tid aldrig når 10 grader över horisonten. Oppositionerna sker också sommartid, så att man inte lätt kan se planeten på en mörk himmel.

Här har jag väntat till 10/8 2016 för att ta en bild av Saturnus nere i Skorpionen, fast oppositionen var redan 3/6

och här syns den i Ormbäraren den 14 augusti 2017, opposition 15 juni.

Den sydligaste oppositionen kom 27/6 2018, med Saturnus i Skytten (Sgr) mitt i vintergatsbandet. Bilden här tagen 17/8.

Det var inte bättre 2019, med opposition 9/7, fortfarande i Skytten. Bilden här är från 19/8, och sigma Sgr (som även syntes 2018) tittar precis fram bakom träden.

Jag råkade dock (för en solförmörkelses skull) vara i Chile i juli 2019, och här är en bild från 4/7 som visar fältet som det kan se ut högre upp på himlen. Lambda och sigma i Skytten ingår i ett modernt mönster kallat Tekannan, t.o.m, med lite illusorisk ”vintergatsrök” ångande från pipen.

Oppositionen 2020 var den 20/7, fortfarande i Skytten, och här på en bild från den 7/8 ser vi den tillsammans med Jupiter som närmat sig från höger.

Ännu den 18/10 är Jupiter en bit bort (nere i trädkanten)

men i december blev det sedan ett ovanligt tätt möte

Oppositionen 2021 skedde den 2/8, med planeten framme i Stenbocken, här på en bild från 11/9.Jupiter är nu förbi åt vänster, men fortfarande nära.

Saturnus var kvar i Stenbocken även 2022. Oppositionen skedde den 14/8, och här ser vi den på en bild från 24/8 (tillsammans med småplaneten Vesta i en ljusstark opposition).

Dåligt väder och allmän försummelse gjorde att jag inte förrän 21 september 2023 tog en bild av Saturnus i Vattumannen, där oppositionen skedde redan den 27 augusti.

Saturnus rör sig bara sakta framåt längs ekliptikan, och vi ser fortfarande området kring delta i Stenbocken (nere till höger) där den befann sig förra året.

Oppositionen 2024 skedde den 8/9 ovanför den karakteristiska (optiska) trippeln psi_1-3 i Vattumannen. Bilden härovan är från den 3/10, så planeten har backat tillbaka en del. Annars känner vi igen stjärnfältet fårn 2023-bilden