När planeterna rör sig bland stjärnorna möts de förstås ibland, eller bildar trevliga mönster med ljusa stjärnor. Det är så mycket slumpartad geometri och dynamik inblandat i sådana möten att det är svårt att se någon systematik i det hela. När det gäller Venus/Jupiter och Jupiter/Saturnus kan man dock hitta lite regelbundenhet, som beskrivs i separata avsnitt nedan. Här följer några andra exempel på måfå. Täta möten är sällsynta, så bilderna är oftast gamla.

Merkurius rör sig snabbt runt på himlen, och det är inte så ovanligt att den passerar nära Venus, Jupiter eller Saturnus så att det blir en fin dubbelplanet. Merkurius möten med Mars är inte lika spännande, eftersom Mars så nära solen är ganska ljussvag. (För att Mars ska synas nära solen måste den vara som längst från jorden, på ”bortsidan” av solen sett från oss.) Här det tidigare exemplet med Merkurius vid Saturnus den 8 oktober 2009.

Det tätaste mötet mellan Venus och Merkurius på många decennier råkade jag helt oplanerat bevittna redan i juli 1965. Jag befann mig i Israel, och planeterna syntes på en nästan mörk kvällshimmel. Under mer än en vecka bildade de ett spännande par, och den 3 juli var separationen bara 5 bågminuter! Jag hade som ganska nybliven amatörastronom ännu inte insett hur man tar astrobilder, så jag missade ett fint tillfälle. En extremt primitiv frihandsbild från den 30 juni visar en månskära plus Venus, medan Merkurius är utsmetad till osynlighet. (Det hade räckt med ett stativ och en trådutlösare…)

Mars och Jupiter kan bilda fina par, men så här tätt (en dryg måndiameter) möts de sällan. Den snålt exponerade bilden av Vattumannen (Aqr) är från 18 december 1986

En annan dålig bild av en fin konjunktion är från 5 maj 1980, där Jupiter och Mars råkat mötas precis vid Regulus. Lägg märke till färgskillnaderna som har en reell bakgrund trots att de är något överdrivna

Mars och Saturnus gör här (10 maj 1976) Tvillingarna till fyrlingar

och befinner sig här nedan bara 6 bågminuter från  varandra. Bilden är en kortexponering genom ett långt teleobjektiv, så  paret är egentligen bara 4,5 grader från Regulus.

Ett tydligt exempel som visar hur svag Mars ter sig även nära Venus (alltså långt från opposition) var när tre planeter möttes under Lejonet på morgonen den 29 oktober 2015

Ännu tydligare syns det på denna bild från 13 februari 2017 där man lätt kan ta den 200 gånger svagare Mars för en stjärna