Den närmaste yttre planeten Mars har en siderisk omloppstid på 1,88 år, och den synodiska blir då 2,14 år. Mars är alltså i opposition bara vartannat år, och varje gång  ungefär 1/7 varv framåt i ekliptikan. Det tar alltså nästan ett år från det att man börjar se Mars på morgnarna tills den är framme vid oppositionen, och lika lång tid innan den försvinner igen bakom solen. Den mesta tiden är planeten ganska ljussvag, medan den vid opposition ibland lyser starkare än Jupiter. Den excentriska banan gör att avståndet till Mars vid oppositionen kan variera mellan 0,37 och 0,67 astronomiska enheter och det är de  s.k. periheloppositionerna med ett kort avstånd som ger en extra starkt lysande Mars. Den har förstås då extra stor vinkelutsträckning så att man också kan se mer detaljer genom teleskop.Tyvärr för oss i Sverige infaller periheloppositionerna alltid när Mars befinner sig långt söderut på himlen, och därför är svår att observera.

Mars är ju också känd för sin röda färg, och ser på översiktsbilder ut som en rödaktig stjärna. Här syns det ovanligt tydligt med dis i luften: Mars ovanför den blå stjärnan Spica på en bild från 14 december 2015.

Sedan vandrade planeten vidare neråt i ekliptikan, fram mot en (för oss) opraktiskt sydlig  maj-opposition. En bild från 10 april 2016 visar en ljusstark Mars ovanför Antares, med Saturnus i närheten. (Antares är störd av moln, annars lyser den starkare).

Ytterligare ett halvår senare (26/11 2016) befann sig Mars i Stenbocken, på väg uppåt i ekliptikan

och den 10 mars 2017 syntes den bara tidigt på kvällen på ljus himmel i stjärnbilden Väduren.

Den var då långt från opposition och lyste starkt bara i jämförelse med Vädurens rätt oansenliga stjärnor. Det är intressant att jämföra med en gammal (dia-)bild från 14 november 1973. Mars står nästan på samma ställe på himlen i Väduren, men lyste då  avsevärt starkare eftersom den bara en månad tidigare (17 oktober) varit i opposition.

Vi kan alltså ofta se Mars på himlen, men bara ett par månader vartannat år går den att jämföra med Jupiter i ljusstyrka. I maj 2016 hade vi alltså en ljusstark Mars i Skorpionen, som närmast 0,51 a.e. från jorden. Nästa opposition i juli 2018 kom Mars nästan så nära jorden som den kan komma, 0,38 a.e., men nu på ännu lägre deklination, så att jag från min skogiga horisont i Värnamo aldrig fick några bra översiktsbilder (och ännu mindre kunde filma detaljer). Här först ett utsnitt från en vidvinkelbild tagen 9 augusti där man i alla fall ser Stenbocken (Capricornus) och en molnskymd Mars.

Inte förrän 3 oktober 2018 fick jag en bra bild av Mars som nu redan är 0,61 a.e. från jorden men står lite högre på himlen.

Oppositionen den 14/10 2020 var en av de (sällsynta!) kompromisser där Mars både kommer nära jorden och står hyggligt högt på himlen. Här ser vi den en månad tidigare, den 17/9, bland de ganska svaga stjärnorna i Fiskarna. Mars är bara 0,44 a.e. från jorden, och lyser starkare än Jupiter.

Här ser vi Mars den 18/10, extremt utsmetad av dis i luften. Den rör sig i sin oppositionsslinga åt höger och är bara 0,43 a.e. från jorden.

Efter oppositionen kunde man hela våren 2021 följa hur Mars långsamt sjönk i ljusstyrka igen medan den rörde sig framåt längs ekliptikan. En trevlig syn kom den 4/3 2021 när planeten fanns nära Plejaderna.

Avståndet från jorden är här 1,50 a.e., och Mars lyser fortfarande ungefär som Aldebaran. Den blev sedan allt svårare att se på ljus himmel och var på hösten 2022 för nära solen för att vara lätt synlig. När den sen borde varit lätt att se under våren 2022 gjorde det nordiska problemet att den fortsatt var osynlig, och inte förrän efter midsommar 2022 blev Mars tydlig igen.

Den 24 augusti 2022 syntes den igen nära Plejaderna, nu ungefär 1,00 a.e. från jorden.

Den 19 oktober har Mars passerat ”ekliptikans port”/”Oxens hornspetsar” åt vänster. Avståndet från jorden är 0,68 a.e., och ljusstyrkan nära -1,0.

Den vände rätt snart tillbaka och syns här den 17 november på väg åt höger. Avståndet är 0,56 a.e. och magnituden -1,6

Ett utsnitt från en vidvinkelbild (därför låg kvalitet) från den 29 november visar hela Oxen, med Mars 0,54 a.e. från jorden och av magnitud -1,8

Oppositionen kom den 8/12 2022 då Mars även ockulterades av fullmånen, ett ganska unikt sammanträffande! Till min förvåning samarbetade vädret, och jag kunde observera hur Mars försvann bakom fullmånen, se Månmöten. Mars gjorde sedan sin stora oppositionsslinga kvar i Oxen, och har här den 14/3 2023 bara precis passerat ekliptikans port åt vänster för sista gången denna opposition

Den 14 april passerade Mars nära epsilon i Tvillingartna, men det blev inte klart förrän den 16/4.

Ljusstyrkan minskar hela tiden, och den 10/5 är Mars ganska lik Castor och Pollux som den passerar under.

.