I Vintergatan finns ett par hundra mycket gamla och stjärnrika hopar som förr kallades klotformiga stjärnhopar, numera bara klothopar. Klothopar finns kring de flesta större galaxer, ofta i en  ganska vid sfärisk fördelning även om galaxen är skivformig. Klothoparnas stjärnor är bland de äldsta i galaxen, för Vintergatans del med åldrar över 10 miljarder år. Alla massiva blå stjärnor har utvecklats till vita dvärgar (eller neutronstjärnor eller svarta hål), och hoparnas ljusaste stjärnor är röda jättestjärnor.

Många klothopar är spännande objekt för amatörastronomen, men i små teleskop är det svårt att se dem som annat än runda suddfläckar. Det blir häftigare i ett större instrument, eftersom man då kan börja se de enskilda stjärnorna i hopens utkanter. De stjärnor man ser är de röda jättarna, men eftersom dessa inte är så absolut ljusstarka, och eftersom hoparna normalt ligger långt från solen, behövs lite större teleskop för att få en bra bild visuellt. Med fototeknik kan man dock få fina bilder som följande exempel visar.

Den mest berömda klothopen på norra stjärnhimlen är M13 i Herkules, som här syns på en 2-minutersexponering med min 20 cm reflektor. M13 ligger ca 22000 ljusår från solen och innehåller kanske en halv miljon stjärnor

Ganska nära M13 på himlen ligger M92, ca 27000 ljusår från solen. Även om bilden är tagen med kortare exponeringstid än den av M13 ser man också här många enskilda hopstjärnor.

Ytterligare en mycket känd klothop är M15 i Pegasus, omkring 33000 ljusår bort.