Jag brukar inte observera svaga galaxer, men ibland kan man råka fånga dem på bild ändå. När jag i januari 2018 tog en bild av komet 46P/Wirtanen fann jag plötsligt en liten dekorativ spiralgalax, som jag med lite sökarbete identifierade som UGC 03828. Några ännu mindre suddfläckar visade sig alla ligga på samma avstånd kring 160 miljoner ljusår, dvs de verkar utgöra en verklig galaxgrupp. Även om avståndet inte är jättestort platsar de ändå in här i avdelningen avlägsna objekt. Inom parentes kan jag nämna att jag 1971 eller 1972 besökte Uppsalaobservatoriet och såg Peter Nilson i arbete vid skrivmaskinen(!) för att framställa denna Uppsala General Catalogue of Galaxies med över 13000 ljusstarka galaxer, publicerad 1973.

 

Detta avsnitt innehåller också en ännu extremare bild. Bilden i sig är mycket oansenlig, bara ett antal stjärnor med ungefärliga magnituder (11,7-14,0). En stjärna är dock markerad CTA102, och det är den som är det (verkligt!) avlägsna objektet. CTA102 är en kvasar med rödförskjutning 1,03, dvs ljuset vi tar emot har dubbla våglängden mot normalt och sändes ut när universum bara var hälften så stort som idag. Det är lite av en definitionssak hur långt bort man säger att kvasaren befinner sig, men åtminstone 7 miljarder ljusår…Normalt är CTA102 av magnitud 17 eller 18, dvs mycket för svag för mina små teleskop. I december 2016 ökade dock ljusstyrkan (tillfälligt) hundrafalt, så att jag kunde fånga den på bild med mitt lilla 7cm-teleskop. Detta är det överlägset avlägsnaste objekt jag observerat, med ljus som som sändes ut långt innan solen och solsystemet hade bildats…