Saturnus med sin ring hör ju till det första man försöker titta på visuellt i teleskop, och den förfelar sällan sin verkan. Att få bra detaljbilder är betydligt svårare, och från den ”fotografiska” tiden har jag bara enstaka försök, som detta från 8 februari 1975. Bilden är tagen i primärfokus av mitt lilla C5-teleskop(12 cm f/10), och den ovala ringen är uppenbar.

Så fort jag fått en liten digitalkamera testade  jag  att ta bilder genom okularet på astronomiska institutionens C14-teleskop. Nästan precis 30 år (=1 Saturnusvarv!) efter den första bilden här ovan (28 januari 2005) tog jag denna, där man dock fortfarande tvekar lite om vilken sida av ringen som syns. (Det är planetens sydpol och ringen sydsida som är synliga, nordpolen skymd.)

Inte förrän 2009 började jag experimentera med mån- och planetfilmning genom mitt 20 cm Newtonteleskop, och de första resultaten från 12 april är föga imponerande, eftersom ringen nu var nästan kantställd

Jag observerade också med planeten ganska lågt på himlen, så att den atmosfäriska dispersionen ger en blå och en röd kant. De följande åren  öppnade sig ringen igen, medan planeten samtidigt rörde sig söderut i ekliptikan. Den 1 maj 2012 tog jag mina hittills bästa Saturnusbilder

Hyggliga bilder finns  också från 27 maj resp 6 juni 2015

medan den sedan stått för lågt över horisonten även vid opposition. Det enda försöket från 15 juli 2017 visar en ännu öppnare ring, men seeingen var usel.

Det dröjer ännu flera år innan planeten åter kommer så högt på himlen att det går att ta några vettiga bilder.