Jupiter är solsystemets största planet, och även sett från jorden är den nästan alltid både ljusstarkast och störst i vinkelutsträckning. Det är därför tacksamt att titta på Jupiter även med ett litet teleskop, och att t.ex. försöka se den berömda Röda Fläcken. Jupiter är ju en gasplanet, och vad vi ser av ytan är ständigt variabla molnformationer utdragna av den snabba rotationen till tydliga band. Planeten roterar kring sin axel på bara knappt 10 timmar, vilket man lätt märker. Här ser vi på en bildserie från 18 maj 2017 hur mönstren av fläckar på en timme uppenbarligen roterar åt höger.

Omkring 2010 började jag observera med filmteknik, och upptäckte snabbt hur fina stillbilder man kan få fram från någon minuts film. Slutresultatet beror förstås mycket på seeingen i jordatmosfären, och det är sällan det blir riktigt bra. Det har också varit mest lockande att observera när månar och månskuggor är inblandade, och sådana bilder finns i avnsittet om Jupiters månar.

Jag bytte till en bättre filmkamera i december 2011, och det är egentligen bara sedan 2012 som observationerna är av intressant kvalitet. Här är en del exempel från successiva oppositioner, utan försök till standardisering av format eller färgskala.

Opposition 2011-10-29

Opposition 2012-12-03

Opposition 2014-01-05

Opposition 2015-02-06

Opposition 2016-03-08

Opposition 2017-04-07

Från sådana bilder är det i alla fall uppenbart hur olika Jupiter kan te sig vid olika oppositioner och även på kortare sikt. Röda Fläcken är oftast mycket iögonenfallande, men på bilden från 2012 ser man bara en ’ram’ utan fläck i centrum.

(Bilderna från 2018-2021 är av mycket sämre kvalitet på grund av Jupiters låga deklination och en trädhorisont som oftast skymmer. Jag hoppas på bättre bilder fr.o.m 2022…)