Måne och planeter:

Under 2025 har vi för Merkurius en bra kvällsynlighet i mars, och sen kommer en första morgonsynlighet i augusti följt av en även i december. Venus är hygglig aftonstjärna fram till april, sen osynlig några månader innan den blir en bra morgonstjärna fram till början av december. Mars har opposition i januari, och syns bra  på kvällarna hela våren. Under  hösten gör sen ekliptikalutningen den helt osynlig. Jupiter hade sin oppostion i december 2024, och syns bra  på vårkvällarna och efter konjunktion med solen också på höstmorgnarna. Nästa opposition kommer i början av januari 2026, så även i november och december är den väl synlig. Saturnus syns först bara fram till början av februari och är sen ganska osynlig fram till juli. Därefter syns den allt bättre fram till oppositionen i september och sen året ut. Månbanan har även 2025 sin uppstigande nod nära vårdagjämningspunkten, så  årstidseffekten av ekliptikalutningen blir extra stor. Månen får då tidvis extrema deklinationer, dvs den kan vara flera dygn helt över eller helt under horisonten sett från norra Norrland.

Ockultationer och förmörkelser:

Inga ljusstarka stjärnor ockulteras under året av månen, däremot Saturnus den 4 januari, Mars (sett från Norrland) den 9 februari  och Venus på dagtid den 19 september. Det nästan mest spännande är dock att vi kan se Plejaderna ockulteras tre gånger, och vid det första tillfället den 1/2 april nästan idealiskt av en smal nymåne. Vi kan se delar av årets två  totala månförmörkelser. Förmörkelsen den 14 mars hinner bara precis börja innan månen går ner, medan vi kan se hela slutet av förmörkelsen den 7 september. Vi ser också en partiell solförmörkelse den 29 mars.

Slutsats:

Sammantaget betyder detta ett roligt och spännande astronomiår. När det gäller astronomi i vårt klimat vet vi dock också hur ofta alla förutsagt intressanta vyer förblir osynliga bakom moln. Vad man i slutänden lyckas observera vet man aldrig, bara att det hjälper att veta vad man ska titta efter när molnen håller sig undan.