Måne och planeter:

I stället för bara en kvällsynlighet på våren och en kvällssynlighet på hösten har vi i år fler möjligheter att se Merkurius. Utom på kvällar i mars och morgnar i september kan vi se den även några kvällar i början av januari och några morgnar i december. För Venus är förhållandena maximalt ogynnsamma, och den syns bara på morgnar i januari och kvällar i december. Mars är ett morgonobjekt och därmed osynlig hela våren. Efter midsommar syns den allt bättre, men bara morgnar/sena kvällar eftersom oppositionen kommer först i januari 2025. Jupiter syns bra både på vårkvällar och höstmorgnar, med opposition den 7 december. Saturnus syns i januari, men blir efter konjunktionen med solen ganska osynlig fram till juli. Sedan syns den hela hösten, med opposition den 8 september.

Månbanan ligger med sin uppstigande nod nära vårdagjämningspunkten, så att årstidseffekten av ekliptikalutningen blir extra stor. Månen får också tidvis extrema deklinationer, dvs den kan vara flera dygn helt över eller helt under horisonten sett från norra Norrland.

Ockultationer och förmörkelser:

Inga ljusstarka stjärnor ockulteras under året av månen, däremot både Saturnus och Mars på dagtid, den 21 augusti respektive 18 december. Den partiella månförmörkelsen den 18 september är minimal, men går bra att observera från hela Sverige.

Slutsats:

Med tanke på Venus och den planetfattiga  våren får man sammantaget kalla 2024 lite tristare än ett genomsnittsår. När det gäller astronomi i vårt klimat vet vi också hur ofta alla förutsagt intressanta vyer förblir osynliga bakom moln. Vad man i slutänden lyckas observera vet man aldrig, bara att det hjälper att veta vad man ska titta efter när molnen håller sig undan.