Vinterhimmel utan planeter

På kvällarna ser vi till en början vinterhimlen utan månstörning, med Orion i söder redan klockan 19, precis när det blivit mörkt. Det finns inga planeter att se, men vi kan följa vintergatans stora båge från Orion upp genom Perseus och Cassiopeia och ner till Svanen i nordväst. Den som har fri horisont åt norr kan se Vega på sin lägsta punkt under Polstjärnan vid 20-tiden. Den avtagande månen syns på efternatten och passerar den 24/2 nära ovanför Antares, se Himlascener. På morgnarna kan vi i gryningen före klockan 6 se Venus, men den blir allt svårare att se lågt över horisonten i sydost.

Kring månadsskiftet gör rymdstationen ISS en serie morgonpassager enligt följande tidtabell för Värnamo. På heavens-above kan man få detaljerade data för sin egen ort.

dat           kl          höjd           dat            kl          höjd
22/2        6.22       19
24/2        6.21       26            25/2       05.33        22
26/2        4.45       19            27/8       05.33        29
26/2        6.21       31
28/2        4.45       26              1/3        05.32        32
28/2        6.21       31
2/3           4.44       31              3/3        03.57        20
.                                                          3/3        05.32        29
4/3           4.44       31              5/3        03.57        20
.                                                          5/3        05.32        23
6/3          4.43        27              7/3         05.31       16
8/3          4.43        19

Månen kommer tillbaka som vacker skära den 4/3 och 5/3, men sedan den passerat Plejaderna den 8/3 blir månskenet snabbt otrevligt ljust. Fullmånen kommer den 17-18/3 på gränsen mellan Lejonet och Jungfrun,  och den 19/3 efter 22 kan vi se Spica under den avtagande ovala månen i sydost.

Farväl till Jupiter

Före klockan 18 kan vi fortfarande se Jupiter lågt i västsydväst, men efter 10/2 är den i praktiken osynlig. Den som bor i Skåne med fri horisont åt sydväst kan försöka se en mycket smal månskära den 2/2. Titta nere vid horisonten under Jupiter omkring 17.50, helst med fältkikare. Annars får vi vänta till 3/2, när en vacker skära syns ovanför till vänster om Jupiter. Sedan växer månen kväll för kväll, och börjar redan 8/2 som halv dominera vinterhimlen. Den passerar mellan Aldebaran och Plejaderna den 9/2, syns under Pollux den 13/2, och står som full den 16/2 rakt ovanför Regulus. Som avtagande passerar den 19/2 nära Porrima (gamma i Jungfrun), och från Norrland blir det även en ockultation, se Himlascener. Från 20/2 är de tidiga kvällarna månfria, och Orion och Sirius blir åter huvudaktörer. Glöm inte att också från dem följa vintergatans stora båge genom Perseus, Cassiopeia och Cepheus ner till Svanen i nordväst.

Planeten Mars har hunnit så långt från solen att den borde vara synlig på morgnarna, men ekliptikans vårlutning gör den i praktiken osynlig. Venus går att se som morgonstjärna lågt i sydost vid 6-tiden, men bara för att den ligger ett stycke ovanför ekliptikan. Den 24/2 vid 5-tiden kan man från södra Sverige se stjärnan Antares nära nedanför den avtagande halvmånen i sydsydost.

Merkurius och ISS

Vi ser ännu Jupiter lysa starkt i sydväst på tidig kvällstid, medan det fordrar planering att få syn på Saturnus, som både är väsentligt ljussvagare och går ner medan himlen ännu är ljus. Mellan 10/1 och 13/1 kan man från sydligaste Sverige se den lite starkare Merkurius nedanför till höger om Saturnus, men det kräver fri horisont och helst fältkikare, se Himlascener. Månen passerar Jupiter den 5/1 och 6/1, och växer sen till halv i Fiskarna den 9/1 och full (nära Pollux) den 17/1. Den syns ännu på kvällstid när den passerar Regulus den 20/1, men blir från den 25/1, när den står nära Spica, mer av ett morgonobjekt. På kvällarna kan man nu ostört beundra Orion och vinterhimlens många ljusa stjärnor.

I slutet av januari kan man också se rymdstationen ISS passera på bekväm kvällstid. Tidtabellen här är för Värnamo, med exaktare uppgifter för valfri ort på heavens-above

dat          kl             h            dat          kl           h
21/1    19.01     16        22/1   18.14     17
23/1    19.01     24        24/1   18.14     24
25/1    17.25     20        26/1   18.13     30
25/1    19.01     30
27/1    17.25     27         28/1   18.12     31
27/1    19.01     30
29/1    17.24     31         30/1   18.11      28
29/1    19.00     24
31/1    17.23     30            1/2   18.11       21
2/2       17.22     25            3/2   18.10       14
4/2       17.22     18

På morgonhimlen den 26/1 kan man omkring 06.30 med fältkikare se dubbelstjärnan Zubenelgenubi vid den ljusa randen av en mager halvmåne i söder. Lite senare sker en ockultation, vilken dock kräver teleskop för att ses, se Himlascener. Den 28/1 syns från södra Sverige stjärnan Antares nära till höger om en tjock månskära, lågt i sydsydost omkring 06.30. Längre åt vänster syns också Venus, som snabbt passerat förbi solen och nu syns som Morgonstjärnan fram till mitten av mars.

Månen blir åter synlig på kvällstid den 3/2 vid 18-tiden, ett stycke ovanför till vänster om Jupiter i västsydväst. (Himrlascener säger redan 2/2, men det är överoptimistiskt utom i sydligaste Skåne.) Även den 4/2 är månskäran fin fram till 20-tiden. Jupiter har då gått ner, men man har Orion och vinterhimlen i söder.

Planeter och ISS

De tidiga decemberkvällarna (före klockan 17) kan vi se en fin rad av tre planeter i sydväst. Längst ner till höger strålar Venus, som dock efter jul snabbt försvinner. Överst till vänster finns en också mycket ljusstark Jupiter, som kan ses ännu hela januari. Mellan dessa iögonenfallande himlakroppar finns den ljussvagare Saturnus, som efter årsskiftet knappast längre går att urskilja. Den 7/12 förgylls det hela av en vacker månskära mellan Venus och Saturnus, se Himlascener. Den 8/12 står månen mellan Saturnus och Jupiter, och den 9/12 nedanför till vänster om Jupiter, men skäran är då redan lite för stor. Månen är (nästan) halv den 10/12, och växer sedan kväll för kväll till en dominerande vinterfullmåne den 18/12. Även som avtagande lyser den upp himlen, och står på julaftonskvällen mitt i Lejonet. Först från och med 27/12 är hela tiden fram till midnatt månfri, och vi kan på allvar beundra vinterhimlens många ljusa stjärnor.

Kometen C/2021 A1 (Leonard) blev inte riktigt så ljusstark att man kan se den med blotta ögat. Man kan dock ännu 7-12/12 leta upp den med fältkikare, på morgonhimlen i öster före klockan 6, successivt allt lägre nedanför till vänster om Arkturus. Mellan 13/12 och 16/12 syns den möjligen på kvällen vid 17-tiden, lågt i sydväst, men för nära solen och med för låg deklination för Sverige. För kartor se t.ex. heavens-above.

På morgonhimlen har man alltså i övrigt i slutet av december en successivt avtagande måne. På nyårsaftons morgon ser man vid 7-tiden en fin skära lågt i sydost, och med fältkikare kan man ett stycke ner åt vänster se Mars som en ganska svag stjärna, Mars börjar nu sin långa väg fram mot en opposition i december 2022, men ekliptikans vårlutning gör att vi inte ser mycket av den före midsommar.

Kring årsskiftet kan man också på morgnarna se rymdstationen ISS passera. Tidtabellen här är för Värnamo, men data för den egna orten finns igen via heavens-above.

dat             kl           h             dat             kl          h
21/12    7.54      25         22/12     7.07      21
23/12    7.56      31         24/12     7.09      28
25/12    6.21      25         26/12     5.34      21
25/12    7.58      32         26/12     7.10      32
27/12    6.23      31         28/12     5.36      28
.                                                   28/12     7.12      30
29/12    6.25      32         30/12     5.38      30
.                                                   30/12     7.14      23
31/12    6.26      27              1/1       5.40      27
2/1           6.28      19              3/1       5.42      20

Tre planeter och ISS

Kvällshimlarna domineras länge av en ljusstark måne, men före klockan 18 ser man den strålande Jupiter i söder, med Saturnus nedanför till höger. Trots ekliptikans ogynnsamma höstlutning kan man också året ut se Venus som aftonstjärna. Vinkelavståndet till solen minskar egentligen, men fram till ungefär 10/12 blir Venus ändå allt lättare att se, lågt i sydsydväst vid 17-tiden. Om man tittar med fältkikare kan man den 19/11 se stjärnan Nunki (sigma i Skytten) bara en halv måndiameter ovanför Venus. Planeten lyser dock mer än 400 gånger starkare än stjärnan, så med blotta ögat ser man inget av detta möte.

Fullmånen inträffar på förmiddagen den 19/11, och från t.ex. USA där det fortfarande är natt kan man då se en nästan total månförmörkelse. Bara från nordligaste Norrland hinner man se förmörkelsen börja innan månen gått ner, se Himlascener. Även den avtagande månen är väl synlig, fast den går upp allt senare på kvällarna. Den 26/11 ser man den som drygt halv ovanför Regulus, och kan med fältikare omkring 22.45 se stjärnan eta i Lejonet komma fram efter en ockultation, se igen  Himlascener. I slutet av månaden är månen ett morgonobjekt, och på kvällarna kan man nu ostört titta på vintergatan, Andromedagalaxen eller den kommande vinterhimlen. Om man är uppe på morgonen bildar månen den 1/12 före 06.30 ett fint par med stjärnan Spica.

Kring månadsskiftet gör också rymdstationen ISS en serie kvällspassager, i detta fall nära ovanför de tre planeterna Venus, Saturnus och Jupiter. Tidtabellen här är för Värnamo, men detaljer för valfri ort fås på heavens-above.

dat              kl          h                 dat           kl            h
23/11   18.38    18           24/11    17.52     20
25/11   18.41     24          26/11    17.55     28
27/11   17.08     24          28/11     16.21    21
27/11   18.43     26          28/11     17.57    32
29/11   17.11     31          30/11     16.24    28
29/11   18.46     24           30/11    18.00    31
1/12      17.13     32             2/12      16.26    32
1/12      18.49     19             2/12      18.03    24
3/12      17.16      28            4/12      16.29    30
5/12      17.18      20            6/12      16.31    24

Månen är i stor stil tillbaka på kvällshimlen den 7/12, när vi tre kvällar i rad ser den i olika konfigurationer med Venus, Saturnus och Jupiter, se Himlascener för december.

Tillägg 1/12: Kometen C/2021 A1 (Leonard) troddes kunna bli synlig för blotta ögat, men man behöver i praktiken en fältkikare för att se den. Vid 6-tiden är det ännu mörkt, och den 1/12 står kometen högt på himlen i ostsydost, ett bra stycke ovanför Arkturus. Den 6/12 står den nära till vänster om Arkturus, men sjunker sedan snabbt dag för dag, medan den också blir något ljusstarkare.

Merkurius och ISS

Till en början har man en nästan full måne som går upp redan i skymningen, så det är ingen chans att se några svagare stjärnor. Åt söder strålar dock liksom tidigare Jupiter, med Saturnus till höger. Den exakta fullmånen infaller den 20/10, men i flera dagar till ser den ganska full ut. Den 23/10 passerar den mellan Aldebaran och Plejaderna, och den 27-28/10 syns den 60% belyst nedanför Tvillingarna.  Efter den 28/10 har man ett par mörka timmar på kvällen utan månsken, och första veckan i november har man helt mörka nätter. Vintergatan är fortfarande fin från Svanen till Perseus, och man kan studera Andromedagalaxen som nu står som bäst till.

Mellan ungefär 24/10 och 5/11 har Merkurius årets bästa morgonsynlighet. Sommartiden upphör inte förrän 31/10, så till en början behöver man inte stiga upp förrän ca 06.30 för att se planeten lågt i ostsydost. Med normaltid får man snarare titta omkring 05.45 och kan 1-3/11 se en allt tunnare månskära närma sig, se Himlascener. Av en trevlig slump gör rymdstationen ISS under samma tid en serie morgonpassager, så en del morgnar kan man se både ISS och Merkurius samtidigt. Tidtabellen är för Värnamo, men detaljer finns som vanligt på heavens-above

dat            tid           h           dat            tid            h
24/10     07.08   18       25/10       06.21    15
26/10     07.10   26       27/10       06.23    22
28/10    05. 36   19       29/10       06.25    29
28/10    07.12    31
30/10    05.38    26        31/10      05.27    32
30/10    07.14    31
1/11       04.40    31         2/11        05.29    29
1/11       06.16    26
3/11       04.43    29         4/11        05.31    22
3/11       06.18    18
5/11       04.45    22

Efter nymånen den 4/11 dröjer det till ca 9/11 innan man ser den ordentligt. Från södra Sverige bör man dock hålla utkik den 8/11 omkring 17.30, då man har chans att se en 20% månskära med planeten Venus ett sycke till höger, lågt över horisonten i sydsydväst. Den 10/11 och 11/11 passerar halvmånen under Saturnus  resp. Jupiter, i trevliga konfigurationer. Sedan blir månen successivt alltmer dominerande när fasen ökar fram mot full den 19/11.

November är normalt en månad med uselt väder, så man får nog vara nöjd med att bara någon gång se månen och planeterna. En rolighet för oss i södra Sverige (som passar vilken kväll som helst) kan vara att titta efter den sydliga stjärnan Fomalhaut, som såhär års står som högst i söder vid 20-tiden. Det som behövs är klart väder och en fri söderhorisont, och vad man vill se är alltså en ljus stjärna lågt över horisonten nedanför till vänster om Jupiter. Med -29,5 graders deklination är Fomalhaut helt osynlig i Norrland och lätt synlig i Skåne, medan den når bara drygt 1 grad över horisonten i Stockholmstrakten.

Månen och ISS

Utom Jupiter och Saturnus är liksom förra månaden den avtagande månen ganska dominerande på kvällshimlen. Efter full den 20-21/9 fortsätter den att gå upp ganska tidigt på kvällarna, medan den vandrar uppåt längs en del av ekliptikan som är fattig på ljusa stjärnor. Den 26/9 passerar månen(70% belyst) ovanför Aldebaran, i ostnordost vid 22-tiden. Som halv avtagande syns den ovanför eta och my i Tvillingarna den 28/9, och den 30/9 kan man se en bred skära nedanför Tvillingarna Castor och Pollux i nordost före midnatt. Det blir dock mörkt redan omkring 20.30, och från 28/9 och ett par veckor framåt har man minst ett par timmar när man kan se en fin vintergata. Den morgonpigga kan den 4/10 vid 5-tiden se en fin avtagande månskära under Lejonet samtidigt som Orion och vinterhimlen har kommit upp i sydost.

Som alltid på hösten dröjer det flera dagar efter ny (6/10) innan månen kommer fram, och den syns inte på allvar förrän den passerar under Saturnus och Jupiter den 14/10 och 15/10, se Himlascener. Den fortsätter att stå ganska lågt, men lyser allt starkare fram mot full den 20/10.

Under tiden med kvällsmåne i september gör ISS en serie kvällspassager. Tidtabellen här är för Värnamo, men man kan alltid få lokala förutsägelser från heavens-above.

dat           kl          h             dat         kl            h
.                                                20/9     21.00     24
21/9    20.13    21        22/9     21.03    31
21/9    21.48    21
23/9    20.16    28        24/9     21.05    32
23/9    21.51    21
25/9     20.19   32        26/9     19.32    31
25/9     21.53   17        26/9     21.08    27
27/9     20.21   30        28/9     19.35    32
.                                                 28/9     21.11    19
29/9     20.24   23         30/9     19.37    27
.                                                  2/10      19.40   19

Den årliga Astronomins dag och natt äger rum den 25 september, med astronomianknutna aktiviteter på många orter i landet.

Blandad astrokompott

Månen var full den 22/8, och fortsätter minst en vecka att dominera kvällshimlen. Eftersom den rör sig uppåt längs ekliptikan går den upp bara något senare varje kväll, och före klockan 23 hela augusti ut. På kvällshimlen finns också den strålande Jupiter, åtföljd av Saturnus lite längre åt höger. De står båda i Stenbockens annars ganska oansenliga stjärnbild. Den 29/8 syns en drygt halv avtagande måne mellan Aldebaran och Plejaderna, i ostnordost omkring 23.30, men efter 1 september har vi mörka nätter i så gott som hela landet. Utan månstörning har man då chans att leta upp mörker för att se på vintergatan. Det kan vara mörkt redan vid 22-tiden, och man kan ännu se de spännande centrala partierna neråt Skytten.

För den som råkar vara vaken har rymdstationen ISS i början av september en serie morgonpassager. Tiderna är för Värnamo, med mer detaljer på t.ex. heavens-above.

dat          tid         h              dat            tid          h
31/8    05.18     26         1/9        04.31     22
2/9       03.44     18          3/9        04.33     29
2/9       05.20     31
4/9       03.46     25          5/9        04.35     32
4/9       05.22     31
6/9       03.48     29          7/9        04.36     29
6/9       05.24     26
8/9       03.50     25          9/9        04.38     22
8/9       05.25     19

En halvtimme innan den första ISS-passagen den 2/9 kan man se stjärnan Mebsuta komma fram efter en månockultation, men det krävs fältkikare för att man ska se det bra, se Himlascener. Den avtagande månskäran syns fint på morgnarna den 4/9 och 5/9. Den 6/9 har man från Skåne t.o.m. chans att med fältkikare se en riktigt trådsmal skära. Vädret måste dock vara perfekt klart, och horisonten fri mot ostnordost omkring klockan 05.30, men lyckas man har man sett en måne mindre än ett dygn från ny (02.53 den 7/9).

Om förhållandena är extra gynnsamma för att se den avtagande månskäran är de extra ogynnsamma för att se den tilltagande skäran, och man ser den nog inte förrän 11/9 eller 12/9. Halvmånen syns lågt i sydsydväst vid 21-tiden den 13/9, men efter 22 kan man ännu se en mörk himmel med vintergata. Månen blir sen mer och mer uppenbar, när den  16-18/9 passerar nära Saturnus och Jupiter, se Himlascener. Fullmånen den 20/9 syns i ett stjärnfattigt område i gränsen mellan Fiskarna, Vattumannen och Valfisken.

Jupiter, Saturnus, vintergatan och Perseiderna

Den 24 juli kan man se en nästan full måne lågt i sydost vid 23-tiden, med den strålande Jupiter ett stycke åt vänster. Saturnus är betydligt ljussvagare och kan vara svår att urskilja ovanför månen. Nästa kväll den 25/7 har man månen nedaför till höger om Jupiter, och kan då lättare se Saturnus längre åt höger. De båda planeterna finns ännu nära varandra på himlen, och kommer båda till opposition i augusti. Saturnus har dock en otrevligt sydlig deklination, och kommer inte ens i Skåne mer än 15 grader över horisonten. Från södra Sverige syns planeterna bra redan vid 23-tiden, men längre norrut får man vänta åtminstone till midnatt. Den avtagande månen rör sig uppåt längs ekliptikan och kan ännu ses några dagar in i augusti. Den 2-3/8 syns den efter klockan 01 som en tjock skära ovanför Aldebaran i ostsydost. Saturnus är i opposition den 2/8 och står alltså då samtidigt som högst i söder. Sedan stör månen allt mindre, och från södra Sverige kan man efter midnatt se vintergatans ljusaste delar från Svanen ner mot horisonten, se bild på Himlascener. I Norrland är himlen ännu för ljus, och man får vänta en månad till nästa mörkerperiod. Även för observationer av meteorsvärmen Perseiderna är det en stor bonus att månen är ur vägen. Nätterna kring den 12/8 är det  spännande att hålla utkik, och om man är ute en halvimme eller så på en mörk plats ser man ganska säkert ett antal stjärnfall. De tycks alla komma från en punkt (radianten) i stjärnbilden Perseus, och eftersom denna stiger allt högre framåt småtimmarna ser man då fler meteorer. Månen är tydligt tillbaka som halv den 15/8, och passerar nära ovanför Antares den 16/8. Från och med 18/8 stör månen ut vintergatan, och när den åter når Jupiter och Saturnus den 20-22/8 är den nära full, se Himlascener.

Sommarhimlen är opraktiskt ljus, så man får anstränga sig att se ens de ljusaste stjärnorna. Men från södra Sverige bör man i alla fall kunna få syn på Arkturus i västsydväst, Capella lågt i norr och Vega högt i sydost. Efter många månader blir nu i juli Jupiter och Saturnus synliga igen. Vid 01-tiden är Jupiter mycket iögonenfallande lågt i sydost, med Saturnus ett stycke till höger. Redan i slutet av juni kan man utnyttja en ganska full måne som pekare, och har alltså Saturnus ovanför till vänster om månen den 26-27/6 och ovanför till höger den 27-28/6. Den 28-29/6 står Jupiter rakt ovanför månen. Månen blir sedan allt svårare att se, men när man väl fått koll på planeterna är de nu viktiga inslag på himlen. Omkring 15 juli kan man åter börja följa månen på kvällshimlen. Den har passerat halv den 17-18/7, och närmar sig sen åter Jupiter och Saturnus. De kommer båda till opposition redan i augusti, och när månen passerar igen den 24-25/7 och 25-26/7 syns de ännu tydligare, se Himlascener.

En trevlighet denna juli är också att rymdstationen ISS passerar minst någon gång per natt under hela intervallet 6-25 juli. Tidtabellen här är för Värnamo, men man kan alltid få lokala data för sin egen ort på heavens-above.

dat                  kl            h                      dat              kl            h
6-7/7          02.50     23                7-8/7      02.02     19
8-9/7          02.51     30              9-10/7     02.04     27
10-11/7    01.16     23          11-12/7     00.29     19
10-11/7    02.53     32          11-12/7     02.05     32
12-13/7    01.18    30           13-14/7     00.30     27
12-13/7    02.54    28           13-14/7     02.07     31
14-15/7    23.43    23           15-16/7     00.32     32
14-15/7    01.19    32           15-16/7     02.08     25
14-15/7    02.56    21
16-17/7    23.45    30           17-18/7     22.57    27
16-17/7    01.21    28           17-18/7     00.33    31
.                                                            17-18/7     02.10    17
18-19/7    23.46    32           19-20/7    22.59     32
18-19/7    01.22    21           19-20/7    00.35     25
20-21/7    23.48    28           21-22/7     23.00     31
.                                                            21-22/7    00.36     17
22-23/7    23.49   21            23-24/7    23.02     25
.                                                            25-26/7    23.04     17