Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
2017
2018
Arkiv
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
2016
Obs
Praktik
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
2015

Ett år för Jupiter och Venus

 

I motsats till stjärnhimlens regelbundna årstidsändringar bildar de fem ljusstarka planeterna ett alltid växlande mönster. Vi kan beräkna deras positioner långt i förväg, men deras vandringar mellan stjärnorna ter sig varje år rätt olika. I motsats till förra året kommer Venus att vara väl synlig som Aftonstjärnan hela vintern och våren och sedan igen som Morgonstjärnan från september. Dessutom slumpar det sig så att den hamnar nära Jupiter både på kvällarna i maj/juni och morgnarna i oktober/november. Eftersom dessa två är himlens ljusstarkaste objekt näst efter månen är deras möten högst sevärda. Försommarens kvällar är tyvärr ganska ljusa, och en tät närpassage efter midsommar blir svår att observera. På hösten stämmer allt bättre, och den andra närpassagen i slutet av oktober ger spektakulära morgonhimlar. Merkurius har årets första kvällssynlighet redan i januari, och skulle normalt då inte varit så lätt att hitta. Denna gång finns dock Venus precis intill, så om vädret skulle tillåta kan det också bli sevärt. Den andra kvällssynligheten i april/maj är såpass gynnsam att ingen vägvisning behövs. Morgonsynligheten i oktober sker nära (både i tid och plats) Jupiters möte med Venus, och blir en extra bonus när man ändå tittar på dem. De kvarvarande två ”blotta ögat”-planeterna är mycket osynligare detta år. Med en konjunktion med solen nära midsommar är Mars i och för sig väl synlig både på kvällarna under våren och morgnarna under hösten, men den är hela året långt från jorden och därmed ganska ljussvag. Saturnus blir alltmer sydlig, med opposition i slutet av maj, vilket gör den svårobserverad särskilt från norra Sverige. Under året kan vi flera gånger se Aldebaran passera över månen. Det är den ljusaste stjärna som månen kan ockultera, och på grund av månbanans långsamma vridning i rymden sker det i ungefär treåriga intervall vart 18:e år. Förra serien av Aldebaranockultationer inträffade 1997-99, och 2015 är det första året i en ny serie. Ingen av årets ockultationer är riktigt gynnsam, men särskilt från norra Norrland kan man sikta in sig på 25/26 februari. Nordliga observatörer är ju ofta missgynnade, men här är ett fall där ockultationen syns bättre ju längre norrut man kommer. Året bjuder också på en stor partiell solförmörkelse den 20 mars och en total månförmörkelse den 28 september, båda väl värda att observera Sammantaget måste man säga att 2015 lovar fler intressanta syner på himlen än ”normalt”, förutsatt att man är beredd att stiga upp även tidiga morgnar. På grund av ekliptikans lutning är det alltid en obalans med bäst kvällar på våren och bäst morgnar på hösten, och i år är det just höstmorgnarna som är speciella.

 
 
Senast uppdaterad
2017-11-11 13:51