Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
2017
2018
Arkiv
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Obs
Praktik
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
2016
Lite trist planetår

I motsats till stjärnhimlens regelbundna årstidsändringar bildar de fem ljusstarka planeterna ett alltid växlande mönster. Vi kan beräkna deras positioner långt i förväg, men deras vandringar mellan stjärnorna ter sig varje år rätt olika. För oss nordliga observatörer är 2016 ett påtagligt dåligt planetår, med Mars och Saturnus båda nere i ekliptikans sydligaste delar. För att göra det ännu tråkigare är Venus morgonstjärna på våren och aftonstjärna på hösten, vilket inte vore något problem för en ort närmare ekvatorn. Här i norr gör emellertid ekliptikans lutning att Venus då i praktiken är osynlig utom i januari och december. Merkurius kan av samma anledning egentligen bara observeras på vårkvällar eller höstmorgnar, men eftersom den har så kort period uppfylls detta alltid minst två gånger per år, som nu några kvällar i april, och några morgnar i skiftet september/oktober. Det är bara Jupiter som är väl synlig under en stor del av året. Den är dominerande kvällsplanet fram till sommaren, osynlig i augusti och september, men sen synlig på morgnarna resten av året. Under året kan vi flera gånger se månen passera genom Hyaderna, men från Sverige ses den passera strax under Aldebaran. Inga andra ljusa stjärnor ockulteras heller, men med teleskop kan man möjligen på daghimlen den 6 april se en ockultation av Venus. Också när det gäller förmörkelser är vi dåligt lottade. Ingen av årets solförmörkelser syns från Sverige, och den enda märkbara månförmörkelsen är en halvskuggeförmörkelse den 16 september. Däremot kan den som har teleskoputrustning faktiskt se Merkurius passera över solskivan den 9 maj, vilket inte hänt sedan 2006.

Sammantaget måste man alltså erkänna att 2016 på papperet är ett lite tråkigt år när det gäller mån- och planetkonstellationer. Den "fixa" stjärnhimlen finns dock alltid, med många möjligheter till skönhetssyner. När det gäller astronomi i vårt klimat vet vi dock också hur ofta alla förutsagt intressanta vyer förblir osynliga bakom moln. Vad man i slutänden lyckas observera vet man aldrig, bara att det hjälper att veta vad man ska titta efter när molnen håller sig undan.
Senast uppdaterad
2017-11-11 13:51