Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
Praktik
Himlavalvet
Stjärnbilder
Månen
Planeter
Förmörkelser
måne
sol
Satelliter
Vackra syner
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
Månförmörkelser

Totala månförmörkelser är vackra och lätta att observera med blotta ögat. Fullmånen rör sig sakta in först i jordens halvskugga, så att den ser lite skuggad ut i vänsterkanten. När den når kärnskuggan blir förmörkelsen mycket tydligare, och efter ungefär en timme är månen helt förmörkad. Totaliteten kan vara högst ett par timmar, varefter månen sakta vandrar ut ur skuggan igen. Hela förloppet tar typiskt 3-4 timmar, och vi ser en dramatisk förändring från en bländande fullmåne till en vackert röd himlakropp som kanske har minskat tiotusen gånger i ljusstyrka. Vi kan obehindrat se stjärnor nära månen, vilket annars är svårt eller omöjligt.

 

Om jorden hade saknat atmosfär hade den kastat en helt svart kärnskugga, och en månförmörkelse hade bestått i att månen försvunnit in i skuggan och blivit helt osynlig (så när som på effekten att den ockulterat svaga stjärnor bakom sig). I verkligheten bryts en del ljus i jordatmosfären, och detta "solnedgångsröda" ljus lyser upp månen inne i skuggan. Det beror på molnighet och andra meteorologiska förhållanden hur ljusstark den totalförmörkade månen ter sig, och den kan skifta i gult, rött eller brunt. I sällsynta fall (med moln längs hela atmosfärscirkeln) kan månen verkligen "försvinna", men röda förmörkelser är det klart vanligaste.

 

Detta skrivs den 21 februari 2008, när täta moln över Småland just hindrade synligheten av en gynnsam total månförmörkelse. Vid de nästa tre totala förmörkelserna (21 december 2010, 15 juni 2011 resp 10 december 2011) går månen upp eller ner under totaliteten, och man lär inte kunna se så mycket av färg eller ljushet. Först den 28 september 2015 kan vi från Sverige se en totalt fömörkad måne på en mörk himmel.   

På bilden ser vi hur månen just börjat lämna kärnskuggan vid förmörkelsen den 18 november 1975. Skuggan är ljusare i kanten och mörknar in mot mitten (uppåt t.h.), och vi ser hur mycket ljusare den oförmörkade delen av månen (nere t.v.) är.
Senast uppdaterad
2017-12-01 14:50