Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
Praktik
Himlavalvet
Stjärnbilder
Månen
Planeter
Förmörkelser
måne
sol
Satelliter
Vackra syner
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
Förmörkelser

Bland det mest intressanta man kan se med blotta ögat är förmörkelser av solen eller månen. Detta är två rätt olika fenomen, vilka dock båda kräver en perfekt upplinjering av solen jorden och månen.  Om månen rörde sig i samma plan som jorden rör sig runt solen, så skulle månen vid varje ny synas passera över solskivan, och vid varje full synas passera genom jordens (av solen kastade) skugga, se bilden. Vi skulle då ha tolv eller tretton solförmörkelser och tolv eller tretton månförmörkelser varje år, men så är det som vi vet inte.

 

I verkligheten lutar månbanans plan ungefär fem grader mot ekliptikan (jordbanans plan), och månen passerar planet bara två gånger per varv, i de så kallade noderna. Under ett visst år kan man t.ex. ha den uppstigande (månen passerar från söder mot norr genom ekliptikaplanet) noden någonstans i Vattumannens stjärnbild, och den nedstigande noden hamnar då ett halvt varv bort i Lejonet. Bara när jorden i sitt varv runt solen befinner sig nära en av noderna är en förmörkelse överhuvudtaget möjlig, men om och hur detta sker beror sedan på en mängd andra detaljer i månens komplicerade rörelse. Noderna rör sig också långsamt genom stjärnbilderna, så att "förmörkelsesäsongerna" infaller 3 veckor tidigare varje år.

 

Slutresultatet blir i alla fall att vi varje år har minst två och högst fem månförmörkelser, och minst två och högst fem solförmörkelser. Det betyder att vi har minst fyra förmörkelser på ett år, och (som man kan visa) högst sju. Detta maxantal uppnåddes både 1973 och 1982, men under detta århundrade händer det bara 2038 och 2094. Då räknas även (relativt omärkliga) halvskuggeförmörkelser av månen, och antalet är för jorden som helhet, dvs observerbara någonstans på jordytan. En månförmörkelse syns samtidigt från halva jorden, medan en total solförmörkelse bara syns i ett smalt band över jordytan. Solförmörkelsen syns dock som partiell över ett mycket större område, och de flesta år kan man se åtminstone delar av både sol- och månförmörkelser.

Bilden visar hur jorden och månen alltid kastar en skugga från solen till vänster långt utanför bilden. Månskuggan kommer nätt och jämnt (ibland inte) fram till jorden, och i ett smalt band över jordytan kan man ibland vid nymåne se en total solförmörkelse. Jordskuggan är däremot mycket större än månen, som därför ibland vid fullmåne förmörkas helt.
Senast uppdaterad
2017-12-01 14:50