Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
Praktik
Himlavalvet
Stjärnbilder
Månen
Planeter
Förmörkelser
måne
sol
Satelliter
Vackra syner
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
Solförmörkelser

Som det förklaras i avsnittet Förmörkelser är minst två solförmörkelser synliga någonstans på jorden varje år. I många fall blir solen bara partiellt förmörkad, och i andra fall kan månen vara en aning för långt bort, så att solskivan inte riktigt täcks. I ett smalt band på jordytan kan man då se en ringformig solförmörkelse, med en smal oförmörkad rand runt den svarta månskivan.  Det verkligt intressanta är dock att månen ibland täcker solskivan så precis att det vanliga starka solskenet släcks helt under några få minuter. I stället framträder solens tunna yttre atmosfär, koronan, som en vit krans kring den svarta månen, och ibland ser man också röda protuberanser längs solranden. Sådana totala solförmörkelser inträffar så ofta som 1 gång på ca 1,6 år, men var och en är synlig bara i ett smalt band över jordytan. Sverige var ovanligt gynnat under 1900-talet, med totala förmörkelser 1914, 1945 och 1954, men nu dröjer det till den 16 oktober 2126 innan ett totalitetsband passerar Sverige nästa gång. Från en given plats på jorden kan man se en total solförmörkelse bara en gång på kanske 350 år, så den som vill se en måste göra en (längre eller kortare) resa.

 

Aldrig så vackra bilder av en totalt förmörkad sol kan inte beskriva den verkliga upplevelsen. Den partiella fasen av förmörkelsen pågår nästan en timme, och man ser (genom lämpliga filter!) hur månskivan täcker en större och större del av solen. Fram till några minuter innan totaliteten är detta dock en så gradvis process att man bara märker att solskenet är "konstigt" på något sätt. Så märker man att det faktiskt håller på att bli mörkna, och den sista halva minuten "vrids" ljuset obönhörligt ner snabbare och snabbare, tills man med blotta ögat ser den totalt förmörkade solen hänga där på himlen. Totaliteten kan vara från någon enda till som högst sju minuter, innan en första intensiv stråle av solljus bryter förtrollningen. Som naturfenomen är det något av det mest dramatiska man kan uppleva, och min absoluta rekommendation är alltså att man någon gång i livet ska göra en "solförmörkelseresa". Många blir så bitna att de gör detta slags resande till en livslång hobby, och det finns inofficiella topplistor med vem som sett flest förmörkelser respektive tillbringat längst tid i månens skugga...

 

En lista på de närmaste årens totala förmörkelser kan kanske ge lite inspiration. Efter den långa förmörkelsen över det tättbefolkade kinesiska fastlandet den 22 juli 2009 följer en förmörkelse den 11 juli 2010 vars totatlitetsband sträcker sig nästan bara över södra Stilla Havet. Osannolikt nog går det dock rakt över Påskön! Att se en total solförmörkelse från denna mytomspunna plats är förstås ett optimalt äventyr, men det kommer att bli ett dyrt sådant... Även den 13 november 2012 är det södra Stilla Havet som gäller, och den 20 mars 2015 Nordatlanten mellan Island och Norge, inklusive Färöarna och Svalbard. Den 9 mars 2016 är det Stilla Havet igen, men också en hel del land i Indonesien. Den tveklöst lättåtkomligaste förmörkelsen under det närmaste decenniet inträffar den 21 augusti 2017, med ett totalitetsband tvärsöver USA. Den 2 juli 2019 syns en förmörkelse åter över Stilla Havet, men precis vid solnedgången når totatlitetsbandet in över Chile och Argentina. Ett och ett halvt år senare, den 14 december 2020 är Chile och Argentina åter det enda fastlandet, men nu med solen högt på middagshimlen.   

 

Hur bra man än kan förutsäga när och var man kan se en solförmörkelse så är vädret förstås alltid den stora osäkerhetsfaktorn. Hur väl man än planerat sin förmörkelseresa kan ett felplacerat moln spoliera de viktiga totalitetsminuterna. Man får utnyttja den väderstatistik som finns, och kanske inte satsa på en lång resa om sannolikheten för klart väder är en på tio. Personligen har jag haft hygglig tur och fått se totala förmörkelser från Mauretanien 1973, Sibirien 1981 och Ungern 1999. Däremot var det lite snopet hällregn i Shanghai-trakten 2009, och likaså gråmulet på den kortaste resan till Finland 1990. Där skulle dock den totalförmörkade solen ha synts bara tre grader över horisonten i gryningen, så oddsen var dåliga från start.  

Stora bilden visar förmörkelsen den 31 juli 1981, med flera röda protuberanser i den inre koronan. Partiella förmörkelser kan man se lättare. Bilden här ovan visar en nedgående förmörkad sol den 10 maj 1994, tagen från stranden nära Barsebäck.
Senast uppdaterad
2018-06-04 09:33