Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
Praktik
Himlavalvet
Stjärnbilder
Månen
Planeter
inre
Merkurius
Passager
yttre
dagar
år
Förmörkelser
Satelliter
Vackra syner
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
Merkurius

Den innersta planeten ser man aldrig av en slump:

Eftersom den ligger så nära solen måste man passa på när den är i extremlägena längst till höger eller längst till vänster om solen se (inre planeter). Från våra latituder har man sedan ändå problem att  samtidigt ha Merkurius över horisonten och solen så långt under att himlen blir mörk nog att se planeten. Bilden här ovanför (18 december 1978) är typisk: Venus strålar, medan Merkurius nätt och jämnt syns i gryningsljuset nere till vänster över taket.  

 

Många år har man bara en enda bra kvällselongation någon gång under våren/sommaren, och en bra morgonelongation någon gång under hösten/vintern. En sådan synbarhetsperiod kan vara ett par veckor, men man måste också passa på inom ett snävt tidsintervall (plus minus en kvart) ungefär en timme efter solnedgången eller en timme före soluppgången. Tittar man på en bra dag vid rätt tidpunkt är det lätt att se Merkurius, men utan planering har man ingen chans.  

Under sina synbarhetsperioder har Merkurius en ljusstyrka som någon av himlens starkaste stjärnor. Den är dock alltid svagare än Jupiter, som syns på denna bild (Merkurius ovanför t.v.) från den 6 november 1981, 
Senast uppdaterad
2017-11-11 13:51