Fråga: Hur många månar har (Jupiter/Saturnus/Uranus/Neptunus)?
Svar: Det här var fram till slutet av 1900-talet en fråga som man som astronom åtminstone kunde försöka hålla sig uppdaterad om. För solsystemets inre fyra planeter har svaret varit oförändrat i sekler (0,0,1,2), men för jätteplaneterna ändras siffrorna numera nästan varje år, och det är ingen skam att tveka om Jupiter eller Saturnus har flest månar. Svaret i början av 2009 är att Saturnus har flest officiella (namngivna) månar, 52 mot 49, men att man känner till totalt 63 för Jupiter mot 60 för Saturnus. De flesta av dessa är små och går i ganska oregelbundna banor långt från planeten. För Uranus och Neptunus har siffrorna varit konstanta i några år nu, 27 resp. 13, men det är troligen inte sista budet...
Den som vill ha mer beständiga fakta kan kanske hålla sig till antalet månar av en viss storlek, men det blir förstås då godtyckligt var man sätter gränsen. Kräver vi 4000 km i diameter (att jämföra med t.ex. vår egen månes 3476 km) finns bara Ganymedes och Callisto vid Jupiter och Titan vid Saturnus. Går vi ner en fyrafaktor i storlek har Jupiter 4 månar, Saturnus 5, Uranus 4 och Neptunus en måne som är minst 1000 km i diameter. Vid 250 km har Jupiter fortfarande bara fyra månar, men Saturnus 8, Uranus 5 och Neptunus 3. Ett ytterligare steg ner till 61 km diameter ger för Jupiter 8 månar, Saturnus 13, Uranus 14 och Neptunus 9.
Man kan förstås fortsätta neråt i storlek på detta sätt, men på 10km-nivå och därunder får man då inse att listorna inte alls är kompletta. Att Jupiter ännu har flest kända månar beror förstås på att det är så mycket närmare dit än till Uranus eller Neptunus. Ljusstyrkan för ett objekt som belyses av solen blir proportionell mot (1/R^2)(1/D^2), där både avståndet från solen, R, och avståndet från jorden, D, är större för en avlägsnare planet. Det innebär att en viss måne som flyttades från Jupiter till Neptunus skulle se ca 2000 gånger svagare ut, och därför i motsvarande mån vara svårare att upptäcka.
