Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
2017
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
2018
Arkiv
Obs
Praktik
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
2017
Normalår på planethimlen

I motsats till stjärnhimlens regelbundna årstidsändringar bildar de fem ljusstarka planeterna ett alltid växlande mönster. Vi kan beräkna deras positioner långt i förväg, men deras vandringar mellan stjärnorna ter sig varje år rätt olika. Merkurius har nästan alltid en gynnsam kvällselongation på våren och en morgonelongation på hösten. I år blir det två morgonsynligheter, både i september och i december, och intressanta möten med både Venus och Merkurius. Efter att ha varit ganska osynlig 2016 får vi se Venus som fin Aftonstjärna på våren och Morgonstjärna på hösten. Mars var i opposition 2016 och lyser nu mycket svagare. Vi kan dock se den både på vårkvällar och höstmorgnar. Efter att i många år hållit sig på andra delar av himlen än Saturnus börjar Jupiter nu jaga fram mot en stor konjunktion 2020, men den är ännu väl synlig i Jungfrun ovanför Spica. Saturnus slutligen har opposition i juni, längst söderut i ekliptikan, och syns bara med svårighet från norra Sverige. Vi har bara två minimala månförmörkelser under året, men i gengäld ockulterar månen Hyaderna flera gånger, och även Aldebaran. Detta är visserligen den ljusaste stjärna som månen öht kan ockultera, men den dränks lätt av fullmånsken, så utan kikare kan man inte se så mycket.

Sammantaget kanske 2017 kan räknas som normalår, med åtminstone några trevligheter. Den "fixa" stjärnhimlen finns också alltid, med många möjligheter till skönhetssyner. När det gäller astronomi i vårt klimat vet vi dock också hur ofta alla förutsagt intressanta vyer förblir osynliga bakom moln. Vad man i slutänden lyckas observera vet man aldrig, bara att det hjälper att veta vad man ska titta efter när molnen håller sig undan.
Senast uppdaterad
2017-12-01 14:50