Innehåll
Astrokonsult
Aktuellt!
Blogg
Himlascener
Praktik
Himlavalvet
Stjärnbilder
Månen
möten
Planeter
Förmörkelser
Satelliter
Vackra syner
Teori
Forntidsastronomi
Frågor och svar
(anti)Astrologi
Månen

Det mest uppenbara med månen är förstås att den varje månad rör sig ett varv runt jorden och genom den växlande solbelysningen drastiskt ändrar utseende. Som smal skära är månen ett dekorativt inslag på kvällens eller morgonens himmel, halvmånen börjar vara störande ljusstark, medan en fullmåne dränker allt utom de starkaste stjärnorna i sitt bländande sken. (En fullmåne är inte som man naivt kunde tro dubbelt så ljusstark som en halvmåne, utan den lyser ungefär tolv gånger starkare!)   

 

Om vi bortser från månbanans lutning mot jordbanans plan (som förhindrar att vi får sol- och månförmörkelser varje månad) så kan vi säga att månen under sitt månatliga varv kring jorden genomlöper samma stjärnbilder som solen gör under ett helt år. Fullmånen står mitt emot solen, och på vintern, när solen står på sin lägsta deklination, står fullmånen på sin högsta, och är uppe mer än 12 timmar per natt. På sommaren, när solen står som högst, står fullmånen däremot som lägst, och syns bara några få timmar kring midnatt.

Kring vårdagjämningen är det den första kvarterets halvmåne som står högt på himlen, medan sista kvarterets måne står lågt och dåligt till. Och på hösten blir det tvärtom, första kvarterets måne står lågt, medan sista kvarterets står högt under morgontimmarna.

 

Det kan verka förvirrande först, men blir mycket tydligt när man insett att det är just vinkelavståndet mellan sol och måne på himlen som bestämmer vilken fas månen har. Solens plats i ekliptikan (och dess deklination) bestäms av årstiden, och sen är det bara att placera in månen. Första kvarterets måne 90 grader framåt ("åt vänster") i ekliptikan, fullmånen 180 grader, sista kvarterets måne 270 grader o.s.v. Från sydligare latituder ger detta inga drastiska effekter, men här i Norden kan man t.ex. se en smal kvällsmånskära bara under våren och motsvarande morgonmånskära bara på hösten.

 

Månen vandrar på sin väg runt himlen förstås sakta förbi stjärnor och planeter. Grovt sett rör sig månen sin egen diameter "åt vänster" (relativt stjärnor och planeter) på en timme, och passerar ibland nära någon annan ljusstark himlakropp. Detta beskrivs närmare på sidan möten

Solen, som befinner sig långt till vänster i bilden, lyser alltid upp ena halvan av månen (liksom ena halvan av jorden). Beroende på när under månaden vi tittar så ser vi olika mycket av den belysta sidan. En fullmåne befinner sig alltid mitt emot solen, dvs den syns bara sedan solen gått ner. Andra faser  kan vi se både på dagen och på natten, men en riktigt smal månskära syns bara en kort stund antingen i skymningen eller i gryningen.
Senast uppdaterad
2017-06-03 14:56